Life on a Leaf -byggnaden
Konstnären Jan-Erik Anderssons gränsöverskridande konstverk, det bladformade huset Life on a Leaf, färdigställdes i augusti 2009 i Åbo. Efter den tio år långa processen att förvandla verket från ritningar till ett beboeligt hus, har konstverket fungerat även som familjen Anderssons hem. Det unika huset planerades av Andersson tillsammans med arkitekten Erkki Pitkäranta. De arbetar under namnet Rosegarden Art & Architecture. Huset är en del av Anderssons konstnärliga doktorsavhandling som han avlade vid Bildkonstakademin i Helsingfors. I avhandlingen utforskar han olika teman relaterade till förhållandet mellan konst och arkitektur, hus och miljö: Kan man bo i en bild eller i en skulptur? Kan ett hus som härstammar från en konstnärs berättelser och motiv – så som ett löv, en blåklocka eller en brasiliansk färja – kallas arkitektur? Varför ser vi inte fler hus som har formen av blommor, hattar och skor?
The form of the Leaf House is unique. By day it resembles a strange hat or misshapen boat; by night a Jack O’ Lantern, glowing from within, its windows evoke the abstracted eyes and mouth of a Finnish folklore giant. Though the structure appears quirky and follyesque – modernism goes Moomin – it is far from haphazard.
Författaren Robert Powell beskriver huset enligt följande i Blueprint (12/2009)
Som inspirationskälla nämner Andersson förutom kända arkitekter så som Kurt Schwitters, Le Corbusier, Antoni Gaudí, Bruce Goff, Konstantin Melnikov, Hundertwasser, Archigram, Will Alsop och Rem Koolhaas, även författaren Elsa Beskow som källor för inspiration. Beskows barnböcker innehåller bl.a. hattar, paraplyer och skoformade hus. Ett av de viktigaste teman som Andersson har intresserat sig för under sin 30-åriga konstnärskarriär är utforskandet och ifrågasättandet av det gränssnitt som skiljer den färgglada och lekfulla estetiken som produceras för barn från det avhållsamt allvarliga förhållningsättet som kännetecknar vuxen visuell kultur.
”His works are usually about love, longing and nostalgia. The intention is to create sculptures and installations that inspire children and adults to create their own fantasies and stories, …”
Dr. Judith Collins beskriver Andersson in Sculpture Today (Phaidon 2007)
Life on Leaf-huset har inspirerat tjugo konstnärskollegor till Andersson att göra konstverk i husets strukturer. Dessa är bland annat vägg- och takdetaljer, tapeter, en laminatskärm, belysning, ett videoarbete på golvet och en prydnad i ett trappräcke, som reagerar med ljud på vind- och ljusförändringar utomhus. Även utanför huset har konstnärer utformat allt från stenbeläggningen och bänkar till formen på terrängen. Andersson beskriver de utspridda konstverken som ett sätt att uppleva vänner som närvarande. Konstverken symboliserar också husets sociala dimension. Huset är inte ett slutet egnahemshus, utan ett utrymme där människor som representerar olika typer av estetik och sätt att tänka kan mötas och agera tillsammans. Detta återspeglas också i husets estetik i sin helhet. Modernistiska element, såsom vita, sex meter höga väggar kombineras med kraftigt prydda ytor, köksskåp från Ikea samt mosaik som planerats gemensamt med familjen. Alla toalettstolar, bad och handfat i huset är från återvinningscentraler. Huset värms med jordvärme.
”Sisällä vastakohdat ovat voimakkaammat kuin ulkona kun tila jännittyy betonibrutalismin ja leikittelevän koristeellisuuden välille. Keittiötä ja olohuonetta hallitseva aaltoileva teräsbetoniseinä – kuin 1950-luvun brasilialaista modernismia – haastaa koko muumimaailman.”
Konstnär / kritiker Kimmo Sarje beskriver interiören i tidningen Taide (2/2010)
Andersson betonar att forskningsarbete för en framtid som bygger på hållbar utveckling måste genomföras på bred front. Inom arkitektur får hållbar utveckling inte leda till en minimalism som innebär att alla konstnärliga element och utsmyckning utelämnas. Istället bör man överväga betydelsen av trivsamhet, en fantasifull omgivning och vårdande av personlig frihet, då man eftersträvar att leva ett långsammare liv (”Slow living”) med stark anknytning till det lokala. I teoridelen av sin avhandling framhäver Andersson detaljernas, ornamentikens och de konstnärliga elementens roll i att få byggnaden att ”komma fram” och bli arkitektur i sin bredaste bemärkelse. Andersson undersöker huruvida det finns ett behov av att införa en ny term, ”ikoniskt utrymme”, för att beskriva upplevelsen av utrymme i ett hus där bottenplanen, fönstren och ornamenten är formade efter olika objekt.
Ett annat viktigt ämne i Anderssons forskning är hur den omgivande naturen gradvis introduceras i huset genom kulturella element – exempelvis genom en lövformad bottenplan som undviker rätvinklade hörn, och genom bildelement så som blad-, dropp- och hjärtformade fönster. Naturen introduceras också genom husets bågformade innerväggar, vilka simulerar känslan av att gå längs en naturstig. Huset “växer” också uppåt och består av tre våningar med olika stil. Denna lösning skapar en unik atmosfär för varje våning, och ger besökaren en känsla av att man klättrar upp för ett berg.
”Nothing less is at issue with the project Life on a Leaf than the creation of a new world. Houses not only provide space for inhabitants, they also create inhabitants.”
Detta noggrant planerade förhållningssätt fick uppmärksamhet i Yrjö Hailas analys av husprojektet i tidskriften Framework (The Finnish Art Review) (10/2009)
Jan-Erik Andersson 14.10.2013
Rosegarden Art & Architecture har sedan 1995 visat hur ett symbiotiskt samarbete mellan en konstnär och en arkitekt kan fungera. Andersson och Pitkäranta har på ett banbrytande sätt banat väg för en lekfull arkitektur, där konst och prydnadselement, som ofta är baserade på berättelser skrivna av duon, lyckas skapa en helhet som stimulerar fantasin. Rosegarden har modigt överskridit många av de osynliga gränser som rigid modernism och klassicism föreskriver arkitekturen.
”Anderssonin ja Pitkärannan suunnittelema talo on oikeastaan tutkimus vaihtoehtoisesta suunnitteluprosessista. He ovat pyrkineet osoittamaan, että arkkitehtuuria voidaan luoda tarinoita kertomalla, kuvia maalaamalla ja leikkimällä”
Kritikern Jonni Roos beskriver duons arbete i tidningen Arkkitehti (3/2010)
År 1997 mottog Rosegarden priset Vuoden valopilkku för Kumina, en ekologisk ladugård som liknade ett kumminfrö och som var utformat helt på kornas villkor. Ladugården planerades för femtio kor så att de kunde röra sig fritt – även på vintern – och den konstruerades av återvunnet material.
”Nature appears everywhere in this environment: from inside or out, you see its large windows in the likeness of a leaf, a heart, lips, and a teardrop. Ornament, playful and nostalgic, floods the interior: weeds and flowers are cast in the concrete walls, a mosaic ship sails in the bathroom, chefs cook up a storm in the kitchen laminates, and lions blanket the upholstery of the sofa. But poems, video, and installation art are also included here in imaginative ways, expanding the boundaries of what the interior design, or content, of a house can encompass.”
Total Design – Architecture and Interiors of Iconic Modern Houses (Rizzoli, 2014), professor George H. Marcus
Gerbera (1998), är Kiipula trädgårdsskolas blomformade skolbyggnad. Det är ett arkitektoniskt konstverk som bygger på historien om alkemist Erikus Kipulensis genetiska laboratorium. Huset är fullt av konstnärliga detaljer, och i dess vinterträdgård finns även Finlands första offentliga ljudkonstverk av ljudkonstnären och professorn Shawn Decker från Chicago Art Institute.
Rosegarden har även skapat många konstverk inomhus, bl.a. i skolor, kontor och kyrkor. Som exempel kan nämnas konstverken i Masaby kyrka i Kyrkslätt (2000) och Karabacka kapell i Esbo (2001). För deras konstverk i Kouvola församlingssal (2004) tilldelades duon arkitekturpriset av Södra Savolax konstnämnd.
”Rosegarden Art & Architecture -toimiston töissä kyse on elämästä, rakkaudesta ja lapsena olemisesta tunteiden vapauttamisesta nostalgian hengessä.”
Arkitekt och fotograf Matti A. Kallio i arkitekturtemanumret av Projekti-uutiset (2/2010)
